lördag 12 mars 2011

Godmorgon lördag!

Snödroppar i gräset gör mig glad tidigt denna morgon trots att solen gömmer sig.

Snart skall jag hämta Anders på Sturup,
annars är det lugnt i dag också.
Jag skall småpula lite och förbereda inför middagen ikväll med vänner.
Det är lite kyligt i uterummet fortfarande, men om jag tänder en hel massa ljus där ute en stund innan så tror jag nog att vi kan sitta där ändå.

Tänk att det är mitt dilemma.
På andra sidan jordklotet har man ett helt annat dilemma.
Har suttit och tittat på morgonnyheterna nu hela morgonen och det som händer i Japan är så overkligt för mig som sitter här. Det är svårt att ta in när naturkatastrofer av den digniteten drabbar ett land.
Här är det melodifestival och tjosanhoppsan, där är det 2000 döda och stor förödelse för tusentals människor under lång tid framöver. För att inte tala om vad kärnkraftverket kommer att ställa till med.

Men likväl syns snödropparna här och vi har gäster ikväll.
Det måste vara det som jag förhåller mig till idag.
Om än med tankar som sträcker sig bort till andra sidan jorden.

5 kommentarer:

  1. Ja nog är det två helt olika perspektiv alltid! Vi hade diskussioner kring Japans kärnkraftsverk vid frukosten - effekten av jordbävningen och den följande vågen har bara börjat.
    Vi får ändå njuta utav att våren äntligen gör intrång hos oss!

    SvaraRadera
  2. Härligt att se snödroppar!
    Tankarna går hela tiden till människorna som drabbats av jordbävningen och dess följder...
    kram

    SvaraRadera
  3. Tankarna går till Japan. Det som hänt och händer där är ofattbart och väldigt, näst intill omöjligt att ta in. Likväl måste livet fortsätta gå sin gilla gång här hemma. Hoppas du fick en lyckad kväll.

    SvaraRadera
  4. Vad fint du skriver, visst känns det overkligt, man vill försöka förstå, ta in eländet men hur det är ändå just......overkligt. Hoppas ni fick en mysig lördagskväll. Oljorna har jag köpt på citygross. Vi höres! Kram Kristina

    SvaraRadera
  5. Verkligen ett underbart vårtecken!
    Hemskt med allt fruktansvärt som händer. Man känner sig så maktlös.
    Kram

    SvaraRadera