
Då var det onsdagkväll och jag tänkte få till ett inlägg.
Somliga dagar bara glider fingrarna snabbt över tangentbordet och orden bara flödar. Andra gånger står det helt still och det stakar sig i hjärnan och det som kommer ut raderar jag om och om igen.
Undrar om det hade hjälpt eller stjälpt att lära sig skriva på riktigt?
Med komma och punkt på rätt ställe och med en meningsbyggnad utan särskrivningar och som alla förstår. Hade fantasin fått ge vika eller hade författardrömmar tagit fart?
En del böcker är ju faktiskt konstigt skrivna
- "hur gick denna igenom" kan jag tänka.
En kritikerrosad bok kan jag stå helt oförstående inför. Både när det gäller sätt att skriva och innehåll. Så vem äger rätten till ordens sammansättning?
Jag vill såklart att läsaren ska förstå mitt budskap så jag skriver, raderar ibland och skriver igen tills det känns bra. Oftast korta texter eftersom jag själv inte uppskattar långa utläggningar som jag förstod vid första förklaringen.
Ord och ordens innebörd är något jag kan gå och grunna på mycket.
Jag vill gärna att det ska bli rätt, inte stöta mig och inte förarga någon.
Självklart händer det att det blir fel ändå och då jag tycker att jag varit tydlig har någon uppfattat det tvärtom.
Spännande är det att sitta och klura ut de rätta orden, och till slut fick jag till ett inlägg trots att jag inte hade en aning om vad jag skulle skriva om i kväll när jag satte mig här!