lördag 5 maj 2012

Är du också på väg att drunkna?

Drunkna inte i dina känslor : en överlevnadsbok för sensitivt begåvade


Titta, en bok för oss överkänsliga!
För oss som får höra att vi inte ska känna efter så mycket hela tiden. Som den ena dagen klarar vad som helst och nästa dag är långt under isen.
Här är en överlevnadsguide för sensitivt begåvade!
Jag som hela tiden försöker jobba med att jag ska hålla mig till fakta och inte dra in känslorna i allting som händer mig runt omkring.
Tänk om det istället är så att jag kanske går och bär på en talang!
Det är ju hur fräckt som helst.
Jag har i alla fall tryckt KÖP på bokus för jag vill veta hur jag kan vända mina känslostormar till något positivt istället för att gå och skämmas!


Har fått en utmaning av Jeurima (Tack snälla!) att skriva åtta saker jag är bra på!!!
För min personlighetstyp är det ju inte lätt.


1. Är bra på att simma
2. Är bra på att laga mat
De två första kom jag på direkt för det känner jag att jag är.
Skulle sen vilja säga att jag är en 3. duktig mamma och 4. duktig på mitt jobb men det är kanske skryt och mer så som jag skulle vilja vara.
5. Duktig på att ta hand om andra, sa maken när jag frågade honom, så den får stå med.
6. Bra på känslor kan jag ju ha med för det är ingen underdrift...he, he!
Sen har vi de där omvända talangerna, som att jag är 7. bra på att köra fel och 8. fantastiskt  duktig på att sola och lata mig!


Prova själv får ni se - halkar åtta duktigheter ur er som en dans eller får ni klura en stund?

9 kommentarer:

  1. Den där skulle jag nog också behöva köpa! Tala om ifall den är bra. Jag tror alltid att allting är mitt fel, t o m om jorden går under, då är det nog något som jag har gjort....

    Kram

    SvaraRadera
  2. "Omvända talanger" det uttrycket tänker jag sno.. Haha! Men du är ju bra på många bra saker, kul att få veta det.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Låter som en bok jag bör läsa, sriv gärna vad du tycker om den. Tänk vad mycket energi jag lägger på att tro att "det är nog mitt fel", hur länge jag går och älter detta som för en del blåser bort direkt. Du ÄR bra på mycket, jag ÄR bra på mycket, vi måste bara våga tro på oss själva. Nu ska jag ut och ta tag i lite trädgårdsfix och sedan sy klart en klänning - det är jag bra på!
    Kram Catarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK Catarina, jag älskar dina svar och din rappa slutkläm fick mig att skratta rakt ut.
      En bra dag är jag verkligen bra - kanske bäst. En annan dag leker inte livet alls och tunga moln svävar ovanför huvudet.
      De dagarna går energin åt till helt fel saker och precis som du säger så är skulden helt min och jag duger inte till något.
      Det ska verkligen bli kul att se om den här boken kan vara till någon hjälp och att våra känslostormar blir mer positiva än negativa!
      Hoppas verkligen du fått till din klänning på bästa sätt - men det tror jag säkert!
      Ha det riktigt bra
      Kram Monica

      Radera
  4. Att ha nära till sina känslor kan vara jobbigt ibland. De känslomässiga reaktionerna kan tenderar att verka överdrivna. Både för en själv och för omgivningen... Men jag tror absolut att det är en gåva, en värdefull egenskap. (Trots att det händer att man undrar om man är en boarderline-människa...;-) Som du uttryckte så på pricken: Ena dagen klarar man vad som helst - nästa är man under isen.

    Själv är jag definitivt en känslomänniska, på gott och ont. Jag har så nära till känslorna att jag kan kastas in i olika sinnesstämningar bara genom att föreställa mig saker. Haha - det där lät ju jätteflummigt...men, jag menar att jag har lätt att påverkas känslomässigt både av framtiden och det förflutna bara genom tanken på olika händelser.

    Min pappa levde med cancer i 7 år. Det började i prostatan, men han levde som vanligt ända tills han i höstas plötsligt blev mycket sämre. I oktober sa läkaren att han hade ett par månader kvar att leva. Jag grät. Jag grät så förtvivlat. Jag kunde inte gå till jobbet de första tre dagarna. Bara grät.
    Håkan, som inte låter känslorna styra på samma sätt som jag, undrade: "Om du gråter så mycket nu - hur ska det så bli SEN när han går bort?". Jo, visst var det fruktansvärt när det skedde. MEN - jag hade haft konstant kontakt med mina känslor och redan påbörjat bearbetningen fem månader innan han dog. Jag tror att det gjorde det hela uthärdligt. JAg tror att det var till stor hjälp. Så - att vara en känslomänniska kan nog vara en tillgång!

    Sen att det kan vara lite jobbigt och pinsamt också, det är klart...Som t.ex. när jag bölade mig igenom hela min egen vigsel, eller när jag snyftande tar farväl av elever som slutar 6:an...Men - man får ta det onda med det goda, helt enkelt. Och dessutom har man ju som sagt dagar när man är PÅ TOPP också! Och då är man ju obetalbar!!! ;-)

    Varma Kramar // AH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte hur många gånger tårarna kommit även hos mig när jag läst om din sorg inne hos dig. Det går liksom inte att hejda. Jag kan precis som du försätta mig i någon annans glädje eller sorg på en halv sekund. och precis som du har jag en man som inte alltid förstår vilka känslovågor jag går igenom.
      Tack gode gud för det, hur skulle det sett ut om vi båda höll på som jag?
      När Anders fyllde 40 skulle jag hålla tal på hans fest. Jag körde till jobbet den lördagmorgonen - där övade och grät jag tills talet satt utan tårar. På kvällen fixade jag att prata till honom utan att gråta och jag var stolt som en tupp. För även om ingen annan hade tyckt på att jag grät så är det den egna skam-känslan som är jobbig. Där har vi henne igen "bölfia" liksom!
      Inte blir det bättre med åren heller, snarare sämre därför ska det bli spännande att se vad den här boken har att säga och även om jag har förstått att jag inte är ensam så känns det bra med ett erkännande i bokform. Vi är ett gäng som är likadana och vi är inte helt dumma i huvudet för att vi gråter titt som tätt.

      Ditt långa fina personliga svar berör mig också och jag är så glad att jag hittat dig här i bloggvärlden!
      Varm kram tillbaks.

      Radera
  5. Det verkar vara en bok för mig! Tack för tipset!
    Kram!

    SvaraRadera
  6. En bok som jag blir nyfiken på!!! Känner ingen mig i din beskriving av hur känslorna styr ibland/ofta. Men, jag har börjat se dem mer som en tillgång än en belastning numera. Däremot är det jobbigt just nu eftersom vi går igenom en tuff tid innan vi får svar på vad det är Julia råkat ut för....hon har gått med feber i åtta veckor nu och är riktigt dålig, värk trötthet som är jobbig att se. Jobbiga undersökningar och en utredning som pågår på lasarettet.....jag önskar jag kunde ta hennes plats istället. Blodsjukdomar och Inflammatoriska sjukdomar står just nu på utredningslistan.....:(
    Bloggen får stå tillbaka just nu och ork läggs på att vara och bara finnas och hitta på så positiva saker som möjligt. En liten pudelherre på snart åtta veckor som vi döpt till Roffe ska flytta hem till oss om drygt en vecka och vi ser så fram emot det....vi saknar ju Totte och vi behöver få den känslan och glädjen som ett husdjur tillför=)
    Ha en fin vecka Monica och stor varm kram till dig!
    tina

    SvaraRadera
  7. Ett inlägg till från mig: Är det inte just vi som är sådana som bloggar mest?!

    SvaraRadera