onsdag 7 september 2011

Tankar i parken!

Ja hörni,
det blir många timmars promenerande när man har hund.
Många timmar att fundera & spekulera.
(det som jag har sån hatkärlek till)
Det som låg på agendan idag av ämnen att diskutera med mig själv var motion kontra viktnedgång.
Jag såg nämligen på morgonTV härommorgonen, det handlade om två kvinnor som berättar om hur olika våra kroppar fungerar och hur trendkänsliga vi är för varje ny viktnedgångsmetod som singlar upp på listan. Den eller de metoder som vi provat och som inte fungerat (efter två veckor... konstigt...) skrotar vi och så går vi med hull och hår in i nästa. Potatis som vi livnärt oss på i hundratals år är plötsligt förbjuden mat. Nu ska vi trycka i oss feta såser istället eller varför inte hålla oss till raw food?
Att INTE gå på varje trend är mer udda än att köra slalom som en galning mellan allt det nya. För man vill ju hänga med i trenderna, man vill ses som nytänkande och inte som den där tråkiga bromsklossen som man alltid hör om.
Inte jag - jag ligger i frontlinjen, jajamensan.
Denna veckan äter vi bara fröer tjejer - så himla gott och nyttigt...

Gås det ner i vikt?
Ja, en stund i alla fall men ganska snart är alla damer tillbaks på ruta ett igen.

Det ligger till så att i detta fallet är det jag som är bromsklossen.
Jag ler och vinkar till alla trendsetters - önskar lycka till men vet att det enda som biter på mig det är VV.
Ät allt men inte alltid.

Det som också var intressant på morgonprogrammet var viktnedgång & motion.
De hade gjort en slags (dyr) undersökning av hela kroppen vilken typ av motion som passade dem bäst om de ville gå ner i vikt.
Den ena sa att hon behövde träna hårt och intensivt för att hennes fettdepåer skulle börja tömmas - att gå långa promenader hade hon slutat med för som hon sa: det är bara slöseri med tid!
Intressant för mig som går & går & går!



All rörelse är bra sägs det och det till och med tror jag på, men vill man koppla det till en önskad viktnedgång så hade det varit kul att göra den där undersökningen. För vi är verkligen olika - en del kan stoppa i sig vad som helst och ändå syns det inte utanpå och en del är tvärtom. Själv har jag lätt att gå upp i vikt men som tur är också lätt för att gå ner om jag skärper till mig. Just nu är känslan på mina promenader BRA!
Så för egen del tänker jag spatsera vidare genom livet oavsett om det ger mig en extra viktnedgång eller inte!

4 kommentarer:

  1. Jag förstår INTE hur alla ständig bantare orkar. Ständigt betyder ju att de sällan kommer någon vart. De går ned för att gå upp. Tänk så psykiskt jobbigt att tänka banta hela tiden.

    Jag tror att det i grunden räcker med att röra sig och att man inte äter allt hela tiden. Jag tror inte på att man inte skall unna sig det goda som finns. Lagom är bäst.

    Promenader tror jag senthårt på. Jag har sett många bevis på detta. Faktum är att jag igår i fikarummet sa det till några kollgor som bantar men som inte rör på sig, att när man väl börjat promenera så skäms man för att det är en sådan enkel motion som dessutom får en att gå ned i vikt. Enkelt och en bra start.

    Låt oss slå ett slag för promenaderna Monica.

    Ha en fin dag

    SvaraRadera
  2. Men nu håller jag ju med dig IGEN!!! :)
    Alltså, jag VET ju att t.ex. LCHF funkar för dem som verkligen går in för det. PÅ jobbet har vi ett par jätteduktiga tjejer som verkligen har RASAT i vikt med den metoden...MEN: Nog känns det lite ONATURLIGT...Och nu vet jag inte om tanken är att man ska lägga om kosten till en "normal" kost efter önskad viktnedgång, men då måste man ju I ALLAFALL förändra sina kostvanor om man inte vill gå upp igen!
    Själv har jag nu tappat minst 9 kilo. Jag har, som du, ganska lätt för att gå upp i vikt, men också LÄTT för att gå ner om jag verkligen bestämmer mig! Och jag kör alltid samma metod. Den är så här enkel: Ät inte så mycket! Ät inte så onyttigt! Promenera!
    Funkar bra för mig i allafall. :)

    Sedan kan det säkert vara så att de som har en STOR övervikt måste göra något radikalt, t.ex. att utesluta kolhydrater. Vet inte, jag är inte så insatt. Vet bara att jag själv INTE skulle klara mig utan BRÖD...Nej, det vill jag inte...

    Kramar till dig, Monica.
    And keep on Walking! :)

    SvaraRadera
  3. Åh vad jag känner igen mig. Jag går ju med lååånga rundor varje dag, både med hund i skog där hon får gå lös o nosa o lukta på vad hon vill, o sen går jag en egorunda (som jag brukar säga), fort o långt. Så skönt, antingen lyssnar jag på radion, eller bara funderar..Hm, synd att det inte ska resultera i viktnedgång då...Jag är tyvärr en godisgris utan dess like, o vet ju att om jag skärpte till mig så skulle det inte vara några problem..Är inte överviktig, men när man bläddrar i tidningar o ser alla smala människor så kan man ju känna sig lite stor ändå...fast banta, nej usch det orkar/vill jag inte. Äta lite/nyttigt o ofta är nog bäst, även om jag är dålig på det...
    Ha en skön helg /Maria

    SvaraRadera