I flera år har jag varit sugen på en tatuering.
Det skulle vara en liten "grej" på ett ställe som mest skulle synas när jag är på stranden.
Exakt vad den här lilla grejen skulle vara för någonting har skiftat, likaså stället den skulle sitta på.
Det symboliska i bilden/texten man väljer är tydligen viktigt för det blir ju ett smycke för resten av livet.
Det som fascinerar med tatueringar är ju också det att ingen är oberörd. Man älskar eller hatar eller har åsikter rent allmänt. "Folk" tar sig också rätten att kritisera öppet och rätt fram på ett sätt som man inte gör med ett smycke som går att plocka av sig. Det är något som man får vara beredd på och stå ut med om man väljer att smycka sin kropp!
Nu känns det mer vanligt än ovanligt att tatuera sig och när man går på stranden så får man se både det ena och det andra som varit väl gömt under vintern.
Likväl tycker jag att rätt bild på rätt plats och på rätt man...är förbaskat fräckt!
Som denna!
Den sitter på Oscar sen i söndags
och han kunde inte bli nöjdare.
Har man en vill man snart ha en till sägs det.
Och där slutar det fräcka. Tatueringar är snyggast solitär, det tycker i alla fall jag!
Själv känns det som att jag nog hoppar det här med en egen, det är det här symboliska som jag inte kan hitta på tillräckligt fiffigt och mystiskt.
Det skulle väl vara en KitchenAid på höften då -
det hade ju varit passande...
eller inte!