måndag 24 september 2012

Dokumentation...


...det är väl det bloggen handlar om till viss del.
En uppräkning av saker som blivit gjorda eller varför inte - inte gjorda!

Några tankar som flugit förbi med formuleringar nerskrivna för att kunna återkomma till, och kunna minnas en viss stämning eller känsla. 
Allt som ligger bakom och bakåt skapar vägarna framåt.

Och framåt är den enda vägen som går att gå.

Det har under drygt tre år blivit en vana att sätta sig här en stund och berätta om vad som hänt sen sist. För det mesta med ett glatt humör men såklart är inte livet enbart glatt. Några våndor har också slunkit med mellan raderna och gränsen på vad jag från början tänkt att dela med mig av har tänjts betydligt! Kanske har jag blivit modigare, kanske har värdena i livet ändrats till mer av det ena och mindre av det andra. Kanske är ett par nya ljusstakar inte högprio längre fastän att det nog kommer att förekomma några stycken här framöver ändå!

Måndagkvällen den 24:e september 2012 blev en kväll som vi tillbringade på introduktionskurs på körskolan här i byn. Det är dags för Oscar och med min vanliga vånda tar jag in att han snart ska köra själv ute i den farliga trafiken. 

Vägen gick visst bara framåt...

7 kommentarer:

  1. Så är det nog för mig också, gränserna för vad man delar med sig har tänjts ut samtidigt som man blivit försiktigare med att högljutt basunera ut olika åsikter som jag nog mer gjorde tidigare.

    Det är nervöst men sen rätt skönt när barnen får egna körkort. Nu har alla mina 3 körkort. Sååå skönt!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja du!
    Usch det var inte så längesedan han var riddaren med det stora svärdet i handen. Att ta sig ut på vägarna med Oscar bakom ratten går nog som en dans. Han inger lugn och hittar nog till det mesta............. lugn nu mamma det fixar sig, eller. Kramis :)

    SvaraRadera
  3. Så bra att du mår bättre Monica, det glädjer mig.

    Att sammanfatta dagen med hjälp av blogggen är trevligt tycker jag. Att reflektera är nog så viktigt. Nog bjuder vi på oss själva i blogsfären så är det. Det ligger i tiden, helt klart.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Du har en fin blogg.Jag själv läser hellre om glädje och sorg om att det går upp och ned i livet än om vilken matta som skall bytas ut eller nya dyra ljusstakar som skall inhandlas.Tycker du skriver med värme och eftertänksamhet.Är så trött på alla dessa bloggare som bara byter inredning och pratar om märkeskläder och botox.När jag ser på mina barnbarn hoppas och tror jag att vi har givit dem lite annat i livet än bara yta.(och då menar jag inte att det är fel att klä sig snyggt och måna om sitt yttre)men det finns gränser.Tack för att du delar med dig en liten del av ditt liv.Kram

    SvaraRadera
  5. Det berör mig att läsa ditt inlägg. Såklart att du ska se framåt och rikta din uppmärksamhet mot ditt mål. Som du säger själv, framåt är den enda väg att gå. Det gäller att ta sig frammåt och utvecklas. Att förstå att framtiden har så mycket att erbjuda.
    Det finns en underbar framtid för dig! Men det tar tid att förstå det.
    <3

    SvaraRadera
  6. Nu när jag läst ditt inlägg igen har jag fått en helt annan uppfattning än förra gången. Jag förstår vad du menar med ljusstakarna. Vad som är viktigt och spelar roll. Det är ju inte prylar och att visa upp ett fint hem och en perfekt familj.(är jag inne på rätt spår?). Jag skriver själv mycket om känslor och tycker att det är okej. Gör det du med om du vill. Jag tycker om när folk är sig själva och visar sina känslor.
    Kram!

    SvaraRadera