En vanlig onsdag...

Steg upp som vanligt i morse, gick ut med Chelsie. Drack kaffe och satt och läste tidningen i soffan. Reste mig upp PANG så smällde det till i nacken och ner över vänster skulderblad.

Jag har rätt ofta nackspärr men det brukar gå över på några dagar och inte kännas på detta sättet.

Men in med en Ipren och iväg till jobbet. Eftersom jag började med lite kontorstid klarade jag mig en stund. Sen var det bara att inse att det här går nog inte. jag kunde ju inte ens böja mig ner och ge någon liten en kram. Trist, trist. det är pest att ha ont.

Ringer vår" bespottade" vårdcentral och får tid hos en sjukgymnast kl. ett. (wow)

En jättegullig tjej tittar och klämmer och ger mig ordination stillhet med hjälp av några små nackrörelser som jag skall göra en gång i timmen. Det gjorde så ont att tårarna rann, bara av ett vänligt bemötande kan jag börja gråta ibland om jag är på det humöret!

Så nu sitter jag här omsvept med en stor värmande sjal, Ipren och Zon inom räckhåll och tycker lite synd om mig själv. Men med tanke på att om en och en halv vecka åker vi upp till Lindvallen för att åka skidor och fira jul så vill jag inte ta några risker.

På fredag skall jag på återbesök till "jättegulliga tjejen" och då SKALL jag må bättre!

Så nu är det dags för nackövning igen!