Rätt glad!

I gårkväll bjöd min kära kollega Helena på smyckeparty och på en alldeles underbar cheesecake.

Det blev både handlat och ätit, mest ätit!

Hoppas jag kan återkomma med receptet för det var en hit!

Anders brukar barmhärtiga sig på torsdagmornar och gå ut med Chelsie eftersom jag börjar tidigt. Denna veckan är han i England så klockan stod på 5.00 i morse för att jag skulle hinna med allting innan det var dags att cykla i väg. Snön har singlat ner hela dagen lugnt och sakta och eftersom vinterdäcken inte kommit på bilen så fick det bli cykel.

Vid tre-tiden var det dags att handla. City gross ligger inte långt härifrån men handlelistan var för lång för att klara den på cykeln.

En snabb check, jodå, det skall nog gå bra. Snön blir blask på vägen och det är fortfarande ljust, det blir bilen.

På vägen hem är det inte lika ljust och jag kör inte fort när bilen framför bromsar in vid rondellen.

Jag bromsar men min bil bara glider och närmar sig bilen framför.

Det konstiga är att jag tänker: "jag drömmer"

Jag svänger upp på trottoaren för att undvika en krock och glider förbi framförvarande bil på hans högersida samtidigt kommer en buss in i rondellen från vänster. Jag glider ner i rondellen, bussens sida är en meter framför mig när min bil stannar och bussen susar förbi.

Ingen krock, inget allvarligt hände, jag kör bara iväg och hem.

Ändå darrade jag i hela kroppen och förbannar mig själv för min dumhet.

Tänk om det gått någon på trottoaren som jag inte sett i mörkret?

Vad skulle hänt om jag inte fått stopp på bilen och glidit rätt in i bussen?

Känslan pendlar mellan gråt till rätt glad!

I dag tänker jag inte göra mer än att gå ut med Chelsie igen och sen bädda ner mig med filt och något varmt att dricka framför Robinsson. Oscar får ta bussen till träningen - det känns inte bra men det kan inte hjälpas, köra bil i snöväder utan vinterdäck gör jag inte fler gånger om än sträckan är kort!