Hon är oemotståndligt söt, våran lilla tös.Men någon hund skulle vi aldrig skaffa, det var ingenting för oss, men skulle vi ändå skaffa oss en hund (vilket vi ju inte skulle) så skulle det vara en Westie...
På Gustavst julklapps önskelistor stod HUND överst i två år, och jag började tänka ja, varför inte? Alla möjliga människor har ju hund, det är klart att vi skall ha en hund!
I augusti 2008 hämtade vi hem henne. En liten, pigg och alert westietik.
Hon fick heta Chelsie, efter Gustavs favoritfotbollslag.
Det roligaste med Chelsie är att hela familjens tillvaro hamnade på golvet. Våra röster förändrades, de blev så mjuka och gulliga. När grabbarna kom hem från skolan förut hörde man bara ett "målbrottshej" från hallen. Numera låter det: "hej gumman, ja hejsan, du är så fin så fin lilla gummegumman!"
Man kan inte låta bli att vara glad när hon kommer sättande och viftar på svansen.
Men där är ett stort MEN med lilla stumpan. Hon är glad i att skälla, och det gör oss tokiga emellanåt. Då kallar vi henne helt andra namn, tonläget är detsamma men hon får heta både fubick, galning & lilla kräket!
Chelsie är lika glad för det, hon viftar & viftar på svansen och fortsätter sitt hundliv söt som en
nyponros!
Hund är verkligen ett mysigt tillskott i familjen. Jag önskar vi hade kunnat ha hund för barnen är helt tokiga i hundar och för deras sällskap. Men (det finns det alltid) vi är så super allergiska så vi vågar inte utsätta oss för den risken.
SvaraRaderaTips till skällandet: Det finns någon form av halsband man kan sätta på hunden med en flaska med någon vätska i. Varje gång hunden skäller får den sig en liten skvätt av vätskan i ansiktet. Den fungerar faktiskt - jag vet, för jag har prövat och blev blöt!
Kramizar