Det är andra gången vi avslutar med att ge positiva omdömen till en av oss.
I dag är huvudpersonen en som jag jobbat tillsammans med i över 15 år. Det är så härligt att bara prata superlativ. Vi blir lite rörda allihopa (alla 7)
Det är ett perfekt sätt att avsluta, man blir glad i hela kroppen.
Samtidigt fasar jag lite för när vi kommer till mig, inte vet jag vad de kommer att säga,
men det är någon skräckblandad förtjusning i det där att stå i fokus för uppmärksamhet.
Det är både jobbigt och spännande!
Med bara ett möte i månaden dröjer det innan vi hunnit igenom alla 8 som vi är.
Men som sagt: kul är det!
Väl hemma igen ringer en gammal vän som vi inte träffat på jättelänge.
De har bott utomlands fram och tillbaka men just nu är de hemma. Anders stötte på honom i byn och de stod och pratade länge häromdagen.
Nu undrar han om vi möjligtvis vill komma hem till dem på lördag, sen åker frun iväg igen.
En vild chansning!
Och det är klart att vi vill!
Men det vankas ytterligare en 40-års fest så vi fick tacka nej.
I bland är ett nej bara ett nej. I bland är ett nej väldigt retfullt. Så synd, det hade varit så kul att träffas.
Det blir fler gånger, självklart, men det får dröja lite!
Nu skall jag lägga mig och läsa bok-klubbsboken färdig tänkte jag. En lättläst och glättig historia denna gången!
Jag tycker det låter väldigt positivt att göra det ni gör på jobbet. Kul!
SvaraRaderaVad roligt att träffa gamla vänner och visst är det typiskt att två roliga saker händer på samma dag?! Kram