Det börjar bli dags att sortera och snygga till i Gustavs rum igen. Det är så mycket som händer snabbt, 12-åringen var en helt annan kille än den 13-åringen som bor här nu.Nu har sorteringen mest börjat i huvudet och den avstannade igen när jag hittade den här gamla bilden på Gustav.
Vi har precis flyttat hit och vedkorgen har blivit en båt.
Nostalgin väller in - knubbiga kinder och glitter i ögonen.
Det glittrar fortfarande men kindernas knubbighet är ett minne blott.
Mina pojkar är mina hjältar, min stolthet och mitt allt och jag är så tacksam varje dag för att de finns hos oss!
Det som inte syns i bilden är att allting runt omkring är stökigt och inte mycket har hittat sina platser i flyttröran. Massor med iordningställande i huset vi nyss köpt har vi framför oss och en ny tid tar sin början. Det är verkligen så att en bild säger mer än tusen ord i bland. I alla fall denna bilden för mig. Vår vedkorgen är gjord av gummi i dag allt enligt tidens anda, allt annat i huset är också utbytt ett par gånger om.
Det är tur att jag alltid varit en flitig "fotograf", ingen mästerlig sådan men tiden är fångad i våra bilder och jag älskar att titta tillbaka på alla dessa ögonblick som passerat.
Kram, kram!
Nog värmer dessa minnen hjärtat alltid! Det där glittret är underbart!
SvaraRaderaOkej nu kom tårarna i ögonen :)
SvaraRaderaDu skriver så vackert och jag vet att just du tar väl hand om stunderna tillsammans med dina killar. Vi är i samma fas och planerna på ett nytt rum till storebror håller på att ta form. Listan finns med såklart så det är bara att bocka av göromålen. Ha det toppen i Dublin och krama dem jag känner. Kristina:)
Vad fint du skriver om dina barn. Sitter här vid skrivbordet och tårarna kommer.
SvaraRaderaStor kram
Buhuu, nu blir jag alldeles rörd. Jag är så himla blödig när det gäller allt som påminner om att de bara är till låns. Usch, jag vill frysa tiden för jämnan. Går det över någonsin?
SvaraRadera