Minnen bubblar upp!

I morse kramade jag iväg Anders & Gustav.

Göteborg och Gothia hägrar för dem hela veckan.

Oscar och jag skall ta oss upp en dag och titta, antagligen onsdag.

Men tills dess går jag och lullar här hemma. Det gör mig inte

så mycket att

vara själv några dagar och Oscar gör mig sällskap i bland.

Just nu tittar han på film med en kompis, surraundsystemet dånar i hela huset.

I dag när de åkt gick jag upp på vinden och tog ner alla mina gamla

dagböcker. Jag har längtat efter att läsa och känna in känslor igen.

Hela eftermiddagen har jag varit fast i olika tidsperioder

och skrattat och kommit i håg.

Pinsamt och förvånande klokt i bland.

Det är speciellt en sak som slagit mig i dag och det är hur

livet kretsat mycket kring att skriva och få brev.

Brev med frimärke.

Jag skriver ständigt brev och jag väntar på att få svar

-nähä, inte i dag heller. Men så plötsligt efter veckor så kommer ett svar och jag blir överlycklig.

Den tiden är verkligen förbi!

Och vykort, det haglar in vykort från när & fjärran!

Kommer ni i håg när ni fick ett vykort senast?

Nä, tänkte väl det.

I sista inlägget är jag 25 år, då har jag börjat när jag var 14.

Så jag har en bit till att plöja igenom innan

böckerna åker upp på vinden igen!