Heta stolen!

Kvällens personalmöte avslutas med positiv förstärkning.

Med mig hem har jag hjärtat fullt med ord från mina kollegor om mig, allt i en positiv anda.

Vi har bestämt att ta den sista stunden på våra möten att plocka fram det vi tycker bäst om hos varandra en och en tills vi gått igenom alla.

I kväll var blickarna riktade på mig. Det är en skräckblandadförtjusningskänsla.

Uppfattas jag så som jag vill uppfattas?

Vissa egenskaper som jag jobbar på och vill ha, fick jag höra att jag hade vilket gjorde mig jättestolt och glad.

Andra egenskaper som ordningsam, väl förbered & har koll. Fick jag nästan titta mig över axeln för att se om det inte var någon annan de pratade till hi, hi!

Självklart kul att de känner så. Det var så många fina ord, det är omöjligt att ta till sig och faktiskt att komma ihåg också. Det börjar redan blekna.

Jag slår vad om att om alla berättade om sitt missnöje, hade jag kommit i håg varje ord och hur hade jag mått? Inte hade jag blivit en bättre kollega heller.

Nu känns det istället som att jag vill bli en som har ordning, är väl förberedd och har koll på riktigt. Men tydligen har jag redan kommit en bit på vägen.

Japp, så var det med det. I morgon är det en vanlig "jobbedag" igen, arbetsuppgifter skall diskuteras och skötas. Problem skall lösas.

Det vill jag inte göra på något annat ställe än på min härliga arbetsplats!