De här gossarnas kamratskap började inget vidare!Det skiljer precis ett år mellan dem och Helena & jag kunde inte nog prata om vilken tur vi haft. Vi som är så goda vänner får varsin son så tätt. De kommer ju naturligtvis också bli de bästa vänner!
Det blev inte riktigt så, de gick inte ihop alls. Vi medlade så gott vi kunde och vi blev rätt duktiga på konflikthantering på kuppen!
Det är lätt att ge upp, när de tänkta trevliga middagsbjudningarna bara blir koas!
I gårkväll skrattade vi gott åt de där första åren, själva minns de inte riktigt.
Men sån tur att vi, Helena o jag bestämde oss för att hålla ut. VI hade trevligt när vi träffades, det andra fick lösa sig.
Det gjorde det också. Det gemensamma fotbollsintresset förenar dem bl.a och i dag är de vänner och träffas gärna!
Kontentan: Håll ut, så kommer turen!
Bilden på dessa glada gossar är guld värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar