Ett minne!

Väl hemma efter jobbet idag behövde jag skingra tankarna lite. Huset som brann i natt ligger mindre än hundra meter härifrån. Fyra dödsfall varav tre barn är bara ofattbart att ta in.

Jag tog med mig Chelsie på en långpromenad.

När jag kommer bort till fotbollsplanerna är det ett gäng underbart söta 6-åringar som har träning. De är så fina i sina fotbollsdräkter och de springer som yra höns på den lilla planen. Tränaren dirigerar så gott han kan, barnen ligger på bollen som järnfilsspån på en magnet. Jag kan inte låta bli att le stort, och minns ett tillfälle när Gustav tränade som sexåring. De spelar en liten match, Anders står vid sidan och ropar till honom att han kan springa ut på kanten så att han kan få en passning. Då ropar Gustav genast tillbaka: "Vill du inte att jag ska va med i matchen eller"

Ja, vad ska man säga? Det var en härlig tid! Samtidigt var det allvar för dem redan då men på en helt annan nivå. Väldigt charmig!

Jag blev glad i hela kroppen av de gulliga fotbollsspelarna och fick något annat att tänka på en stund.

I kväll har jag varit på föräldamöte i Gustavs klass. Anders och Oscar har varit i Helsingborg på match. Förlust igen. HIF är ett bättre lag så det var väl lite väntat. När jag sitter här så kommer plötsligt Anders med första bästa kamera!!! Så den måste jag kolla in lite närmre nu. Äntligen skall jag också ta fina bilder!