Vilda Fredagstankar!

På fredagar får jag äta godis!

Denna veckan har jag hållt mig riktigt bra, så nu är jag rejält sugen. Lösgodis är min passion. Jag skulle kunna äta det varje dag. I bland gör jag det också, vilket innebär att jag måste hålla igen på något annat. En tid i mitt liv gick jag runt och vägde 20kg. mer än vad jag väger i dag. Jag misstrivdes något förfärligt. Då bestämde jag mig för att jag vill inte leva mitt liv och känna mig tjock. Det innebär inte motsatsen: att jag måste hålla mig smal! För mig betyder det att jag vill trivas i min kropp, jag vill känna mig fin när jag klär mig till fest och jag vill orka vara aktiv! Det har varit, och är fortfarande någonting jag tänker på mer eller mindre varje dag. Viktväktarna har hjälpt mig många gånger. Jag gillar deras koncept av att jag kan äta allting men inte alltid! Så skillnaden mellan vardag och fest är ganska stor. Till fest räknas allt umgänge med andra människor. Jag vråläter inte, men jag äter det som värden eller värdinnan lagt ner omsorg på att tillaga. Sen håller jag igen en vanlig dag. På det sättet klarar jag mig ganska fint numera. Det är bara efter jul & semestrar som det stramar lite mer kring midjan, tre till fyra kg. mer bestämt. Bums måste jag ta tag i det innan det hinner sätta sig, det går bra för det mesta. I bland får jag höra: "amen det är väl lätt för dig, du är ju så eller så" Jag har ingen aning om varför det skulle vara lättare för mig än för andra. Mer än att jag har bestämt mig! Jag har varit stor, jag vet hur jag kände mig och jag vill inte dit igen. Lätt eller svårt?

För tillfället har jag en väninna som kämpar tappert med sina kilo. Stunden där hon bestämt sig en gång för alla är just NU. Jag peppar allt vad jag kan och vet hur jobbigt hon har det. Men också att det är värt det. Att kunna stå framför spegeln och känna trivsel! Kämpa på!

Vår fina godis skål har hängt med oss sen vi gifte oss. (18 år) den heter "open mind" Det är som ett litet ordspråk som jag önskade att jag kunde leva efter. Mitt favorit levnads råd är annars: "hur svårt kan det va" Men så långt har jag inte kommit än att jag kan säga att det är så jag lever. Det får vara ett strävansmål, för framtiden.

Det var mycket tankar (kanske lite vilda) en vanlig fredageftermiddag.

Kvällen skall jag tillbringa med mina pojkar. Vi ska äta Tacos i uterummet, sen blir det godis... Anders sticker på herrmiddag. Jag vet inte vad de hittar på men han brukar ha ont i skrattmusklerna dagen efter. Så ikväll trivs vi var och en på sitt sätt!