Det blir tredje året för Oscar och första för Gustav.
Anders följer med som tränare och ledare i år!
Förra året det begav sig, bodde vi på en trålare ute på Fotö, tillsammans med våra vänner som har en pojke i ett annat lag. Vi följde våra grabbar med stor entusiasm, båda spelade matcher enda till fredagen. Oscars lag kom till åttondels final, och våra vänners pojke kom till semifinal
där de åkte ut på straffar. De blev så ledsna så det var sorgligt att se!
Men så är det i sport, marginalerna är små ibland. Att hamna på fel sida är tufft.
Spannet av känslor är brett, även hos oss föräldrar. Själv blir jag jätteblödig och nervös när det är heta matcher. Det är roligt men också jobbigt att vara åskådare!
Jag är ändå så tacksam att våra killar har ett intresse som de brinner för, de har gett mig massor med spännande kamper genom åren. Ibland blir det vinst och ibland förlust.
På väg till nästa match, tänds gnistan igen & "nu tar vi dem" känslan är tillbaks!
Det är härligt tycker jag!
I år kommer jag att följa spelen hemifrån. Först på onsdag åker jag upp, då ligger matcherna så att jag kan se bådas + en tjejmatch, där våra vänners flicka spelar. Det ser jag fram emot.
Just nu laddar Anders, Gustav och en kompis upp med tennis borta på tennisbanorna, Oscar laddar upp i TV-soffan och jag skall sätta mig och läsa. I morgon beger de sig.
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar